Historik


Murmestare Embetet i Stockholm med anor från 1487

Murmestare Embetet i Stockholm är en av de äldsta yrkessammanslutningarna i Sverige med en obruten verksamhet under 525 år.

Embetet värnar svensk byggnadskultur och vårdar arvet av mer än fem seklers byggnadsverksamhet i Stockholm.

De flesta av dagens ledamöter av Embetet är aktiva i utvecklingen och byggandet av staden. Antingen som egna företagare eller på ledande poster i börsnoterade byggföretag.

 

Embetet under skråtiden

Måndagen näst före Alhelgonadagen, det vill säga den 29 oktober år 1487, blev skråordningen för Murmestare Embetet i Stockholm stadfäst, gillad och beseglad av sittande borgmästarna herr Benkt Smålänning och herr Peder Jönsson med fogdens och hela Rådets samtycke.

Denna skråordning finns i original bevarad på Kungliga Biblioteket. På dess försättsblad finns det äldsta porträttet av en Stockholmsborgare, Tordh Muramestare, vilket sannolikt tecknats av Helmick van Nörden som präntade stadgan och fungerade som rådets sekreterare.

Under skråtiden var Embetet ansvarigt för murmästarnas yrkeskompetens i staden. Under Embetets överinseende inskrev mästarna lärlingar och utbildade dessa till gesäller. Efter lämplighetsprövning och godkänt mästarprov kunde en gesäll vinna mästarvärdighet förutsatt att det fanns en plats ledig i Embetet. För att ha en möjlighet att bli mästare var gesällen tvungen att förkovra sig genom praktiska och teoretiska studier. Antalet verksamma mästare i staden var strängt reglerat och underkastat Rådets godkännande. Ungefär en gesäll av femtio blev mästare.

1642 infördes krav på ett teoretiskt prov utöver det praktiska prov som säkert fanns tidigare. Provet bestod i att gesällen skulle upprätta fullständiga ritningar till ett stenhus. Dessa ”mästerstycken” har med enstaka undantag bevarats och är i dag Embetets förnämligaste egendom. En ovärderlig kulturskatt omfattande ett drygt hundratal ritningar, vilka utgör en dokumentation av den stockholmska arkitekturens förändring och utveckling under 200 år, även om inget av dessa projekt blev uppfört.

Till mästerstycket hörde oftast en detaljerad mängd- och kostnadsberäkning. Att kunna beräkna byggkostnader var en viktig del av murmästarnas yrkeskompetens och realistiska kostnadsuppgifter var av väsentligt värde för byggherrarna.

Ritningarna och beräkningarna visar att murmästarna behärskade hela byggprocessen, även sådant som utfördes av andra hantverkare som tillhörde andra skrån, timmermän, snickare o.s.v. Någon entreprenör i dagens mening var dock murmästarna inte. Han tog inget självständigt ekonomiskt ansvar för bygget och byggde heller inte på spekulation. Byggherren köpte vanligen själv byggmaterialen och slöt själv avtal med övriga hantverkare.

 

Embetet efter skråtiden

I och med att samhället utvecklades, började krav ställas på större frihet i näringslivet och med antagandet av Fabriks- och hantverksordningen av den 22 december 1846 avskaffades skråväsendet. I ordningens § 23 mom. 2 föreskrevs beträffande bygg- och murmästareyrkena att sökande skulle styrka sig ha verkställt något väsentligt byggnadsarbete. Genom 1864 års näringsfrihetsordning bortföll den sista grunden för det gamla skråväsendet och fri etableringsrätt för företagare i byggbranschen förelåg.

Ledamöterna i Murmestare Embetet ansåg sig dock ha behov av att ha ett forum där man kunde diskutera gemensamma bransch- och yrkesangelägenheter och fortsatte därför att träffas under det gamla namnet Murmestare Embetet i Stockholm vilket därför överlevde och nu kan blicka tillbaka på en obruten 525-årig verksamhet.

Ledamöterna i Embetet vid skråväsendets upphörande företrädde den tidens stora och medelstora byggmästarföretag inom husbyggande i Stockholm. Embetet har primärt varit och är än i dag en sammanslutning av byggmästare som driver egna byggrörelser. På senare tid har dock även representanter för börsnoterade byggföretag invalts för att branschrepresentativiteten skall vara bredare. Enligt stadgarna kan därutöver ” i särskilda fall i Embetet inväljas den som inlagt stora förtjänster om byggnadsyrkets utveckling”. Ända fram till 1940-talet ansökte kandidaterna om inval. Numera föreslår och utser Embetet självt nya ledamöter. Det har alltid varit och är än i dag hedersamt att vara ledamot av Embetet. Epitetet ”Hedervärda Murmestare Embetet” används ibland i det interna lite ålderdomliga språkbruket och syftar på Embetets aktningsvärda ålder och roll som traditionsbärare samt dess etiska krav för ledamotskap. Ledamot skall i sin yrkesutövning verka för kvalitet samt ha ett etiskt gott uppträdande och därigenom gjort sig förtjänt av att tillhöra Embetet. I stadgarna stipuleras det att antalet ledamöter ”bör vara lägst tjugo och högst trettiofem”.

 

Embetet i dag

I Embetets stadgar anges att Embetets ändamål är:

  • att vårda arkiv och föremål från skråtiden samt Embetets stamhus, von der Lindeska huset
  • att slå vakt om och sprida kännedom om yrkets historia och traditioner
  • att från senare tider insamla och bevara upplevelser och erfarenheter, som icke i annan form kan väntas bliva sparade åt eftervärlden
  • att förvalta Embetet anförtrodda stiftelser.
    anförtrodda stiftelser: Ahlströmska Stiftelsen och Reinhold Gustavssons Stiftelse.

Dessa ändamål uppfylls genom att en god ekonomi för Embetet upprätthålls och att Embetet utgör en plats för utbyte av tankar och åsikter rörande yrket och dess utveckling. Embetet samlas fem gånger om året varav fyra förläggs till stamhuset medan den femte brukar utgöras av en utflykt till ett, ur byggnadshistorisk synpunkt, intressant mål i staden eller dess närhet. Vid sammankomsterna ges rika tillfällen till diskussioner och tankeutbyten ledamöterna emellan, liksom ofta lyssnandet till en inbjuden föredragshållare med kunskaper i något ämne som har anknytning till branschen eller byggnadshistorien. Här ges utrymme för såväl dagsaktuella som historiska ämnen.