Axel Eriksson


Revisor 1951-52. Bisittare 1953-57. Skrivare 1956-57.

Född den 24 juli 1888 i Berrek, Österfärnebo socken, son till hemmansägaren Erik Ersson och h h Anna-Greta Larsdotter. Död den 6 juni 1961 i Stockholm.

Gift år 1915 med Signe, född Larsson.

Studier vid Katrineholms Praktiska skola, ¿teknist¿ 1910 vid Örebro Tekniska Elementarskola, 1912 på dispens – med hänsyn till begränsad skolunderbyggnad – elev å KTH AB-linjen. Arkitekt där 1916. Samma år anställd som assistent i byggnadsmateriallära för arkitekter samt väg- och vattenbyggare. 1942 teknologie doktor i ämnet värmeekonomi.

Axel Eriksson uppfann 1920 lättbetongen. Han upprätthöll delar av Kreugers professur 1931-38.

VD i AB Betongindustri 1931-53 och därefter styrelsens ordförande intill sin bortgång. Under krigsåren var han engagerad i propaganda för att spara värme.

Såsom VD i Betongindustri, som han var med om att starta, medverkade han på ett avgörande sätt vid utvecklingen av fabriksbetongen. Han var också en av dem, som i landet introducerade den förspända betongen. Han grundade AB Strängbetong.

Hans analys av Embetets ekonomi och problemen kring Embetets rekrytering lämnade värdefulla bidrag till Embetets utveckling.

Ordf. i Byggnf. 1928-29.

Tryckta skrifter: Undersökningar rörande byggnadskonstruktioners värmeisoleringsförmåga, IVA:s handl. nr 7 (1922) och nr 36 (1924), Materiallära för murare (1932), Murtegel och tegelmurverk (1932), Föreläsningar i Byggnadsmateriallära (1936) samt ett stort antal artiklar i fackpressen.

Nekrolog MEM 1961. Se även föredrag av Göran Bjursten MEM 1974.

Mästare nummer: 235
Inträdesår: 1942
Född: 1888-07-24
Avliden: 1961-06-06